Konsten att inte smutsa ner sin dykutrustning

Ur loggboken:
En regnig söndag 11/7 -04, dagen efter det inställda klubbdyket. Curt, jag och Kalle stod vid kompressorboden och diskuterade den usla sommaren och hur eländigt vädret var. Många kommentarer fälldes och för att pigga upp oss, så berömde vi varandra. Det kändes som ett möte i klubben för ömsesidiga beundrare.
-Vilken gas har du idag frågade vi Kalle. Svaret var samt Syre 18% 45% Helium. Dyker vi idag ska jag ta mixer för 6 och 21 m också. Åh, svarade vi imponerade, väl medvetna om kostnaden och antalet flaskor.
Curt nämnde att han hade en fin presenning med sig, helt ny avsedd att stå på vid ombyte och för att inte skita ner utrustningen. Min presenning var inte ny, så jag skämdes och ville inte visa upp den. Jag visade en fin bild på min mobiltelefon istället, bara för att kunna vara med i gänget.
Till slut kom det alla väntade på, det egentliga skälet till att vi samlats: -Ska vi dyka eller gnälla, filosoferade vi och bestämde oss för att göra ett dyk, trots vädret. Målet var Hägghults stenbrott eftersom där finns djup och inga grönsaker. Vi slipper ju i alla fall skölja utrustningen efter.
-Spelar ingen roll, sa Curt, eftersom det regnar jämt. Väl framme vid stenbrottet vecklade Curt ut sin fina presenning, för att sedan lägga tillbaka den i bilen igen och istället lägga ut sina grejor på en stor sten. Intressant, noterade jag. Ville inte Curt visa upp sin presenning?
Precis när vi skulle byta om så började det att regna. När vi äntligen kom i vattnet, så slutade det att regna. Det är ju själva fn också, kom där en kommentar ifrån ledet, det är ingen ordning på regnandet nuförtiden. -Ja, det är nog Golfströmmen som ändrat riktning, replikerade jag. För att få ett slut på det meningslösa diskuterandet, så dök vi snabbt. Troligen ville de inte höra på mitt malande. Tecknet för dykning den gången var ett långfinger som pekade uppåt. Jag tänkte att de har ju PADI-utbildning, så det måste vara PADI-tecken. Snabbt bestämde vi demokratiskt att Kalle skulle leda dyket, eftersom Curt och jag tappar intresset för navigering efter 10min. så det är knappt vi hittar hem. Kalle ledde dyket föredömligt och inget att klaga på förutom att jag hittade en presenning på 25m:s djup som jag ville ge till Curt, men Kalle ville inte stanna för detta. Efter två stopp, 6m och 3m klöv vi vattenytan och direkt började det regna igen.
-Jättebra, sa Curt, nu blir grejorna så rena så att vi slipper skölja dem på hela sommaren. I bilen på väg hem kom kommentaren som besvarade alla frågor:
-Det här var det perfekta dyket. Grejorna behöver inte sköljas och är helt rena, men det bästa är att min presenning är ren och oanvänd.
Klubbmedlemmar, köp en presenning, vet jag!
// Stefan Engström